Helt fantastiskt rolig mammaträff igår, tack till alla entusiastiska deltagare!

Nu bär det av till Degerö till främans. Är det bra eller pinsamt att ta med kakan? Det finns ändå typ 3/4 kvar, inte bara en slamsig kant. Tänkte så de slipper gräva i skåpen.

(Visst var det en spännande uppdatering?)

Verkar inte som om nån bryr sig om Melodifestivalen så jag lär inte missa nåt då jag överger hemmet för aftonens samkväm med bloggmammorna. Nu då jag äntrat den fantastiska åldern av 32 tänkte jag kvällen till ära försöka klä mig lite ungdomligt och trendigt a´la Rödbergen i påsiga byxor och paljetter. Just sådär lagom att fjortisarna tycker jag är mägapiinzam och önskar att jag hade vett att hålla mig hemma. Schkall!

Det svider lite att inte kunna följa med kvällens Melodifestivalsfinal men vi kan ju spekulera kring potentiella vinnare lite i förväg istället. Vem tror du tar hem spelet?

Jag håller på den eviga tvåan Pernilla Wahlgren. Bara för rättvisans skull.

Nu är det bara städandet kvar och sen blir det att pynta och fixa inför kvällens mammabloggträff på Bar Teos. Värsta partyveckan det här.

Jag är så himla nöjd med mig själv att jag inte kan låta bli att visa min första helt igenom egenhändigt bakade, fyllda och dekorerade prinsesstårta!



Livet är bättre nu än det nånsin varit tidigare. Är inte alls lika nojig och jobbig som förr. (Nog fortfarande nojig och jobbig men inte lika.) Vet (typ) var jag har mig själv och min omgivning. Bor med trevliga typer i en fin lägenhet, har fin familj, smarta vänner och ett kreativt jobb, kommer i mina byxor och så kan jag laga prinsesstårta.

Det verkar som om jag och Peppes bebis kanske får samma födelsedatum?

Kolla vad jag fick med posten idag av min äldsta barndomsvän! (Hon är alltså inte alls gammal men jag har kännt henne sen hon kom ut ur sin mammas mage.) En bordsduk! Hon tyckte att det stod mitt namn på tyget och med tanke på att hon inte ens har sett vår lägenhet passade det ju som handen i kakburken, som duken på bordet.



Dessutom fick jag vackra ord, godis och en teckning som jag själv ritat åt hennes mommo då jag var sisådär sex år som hon nu laminerat till ett bordsunderlägg åt Elaisa.



Hur påhittigt är inte det? Tack snälla, söta du!

Började just gå igenom min garderob för att rensa ur allt gammalt (läs: för smått) som ska till återvinningen men då jag började prova märkte jag till min förvåning att jag nu igen kommer i en massa byxor som jag inte ens fått fast det senaste halvåret. Blev alltså en billig uppdatering av garderoben den här våren. Om några månader är det väl tvärtom igen. Eller är det bara jag som ständigt går upp och ner de där några retfulla evighetskilona?

Gomorron och hälsningar från de soliga Rödbergen!